Bergstigen, Lugnets Naturreservat

- en sagolik vintervandring

Hej, mitt vinterland! Äntligen är du här. Ja, så kändes det när vi begav oss ut på Bergsstigen i Lugnets Naturreservat vid Falun. Bergstigen är 12 km och går längs kanten av naturreservatet. Det är mycket skog, men då och då passerar man en utsiktsplats med vidunderlig utsikt. Ofta med en fin rastplats i anslutning så att man verkligen kan njuta om man väljer att ta en paus.

Lugnets naturreservat ligger precis vid skidstadion där vi har fått njuta av många svenska framgångar i spåren. Det är lätt att förstå att området tillsammans med alla hallar och anläggningar vid Lugnets sportcenter betyder mycket för Falun. Jag bara älskar beskrivningen på hemsidan där det står ”Egentligen är Lugnets naturreservat en alldeles vanlig bit svensk natur, kanske när den är som vackrast.”

Och kanske är det dessutom som allra vackrast på vintern, när snön ligger tung på grenarna i skogsmarken som mestadels består av tallskog och härlig blåbärsgranskog. Vi kände i alla fall att vi hade en enorm tur som fick vandra ut i detta fantastiska vinterlandskap. Det var ett riktigt sagolandskap.

Oavsett om du väljer att börja vid Lugnets spårcentral, där alla leder utgår ifrån, eller vid Sjulsarvet där vi började så är ”Högsta punkten” den första utsiktsplatsen. Högst är 305,9 meter över havet, för att vara exakt. Här finns en slogbod, som är en typ av vindskydd timrad av halvkluvna stockar som främst förekommer i Dalarna. Njut av utsikten mot Sundborn och sjön Toftan.

En liten bit västerut finns en liten stuga som kallas Lärkstugan eftersom den ligger i en dunge av tolv gamla lärkträd. Här finns det möjlighet att gå in om man vill ha mera värme.

Från Bergstigen kan man göra en avstickare till Kolarkojan, byggt av material hämtat från platsen. Precis som vid Lärkstugan kan man även här kan man göra upp eld både inne och ute.

Den sista utsiktsplatsen på slingan är Garvös bod på Jungfruberget. Här blickar man ut mot nordväst över sjön Varpan, Grycksbo, Bjursås och skogarna mot Leksand. Vi kom hit i skymning och vackrare kunde det knappast bli.

Trots att det fallit så mycket snö nyligen var stigarna upptrampade, vilket var bra med tanke på att solen gick ner innan vi var framme. Vi hade nämligen förlitat oss på Naturkartans uppgift att slingan var 10 km, men den visade sig vara 12 km. Precis som det står på Lugnets egen hemsida. En bra lärdom att dubbelkolla eftersom det inte är första gången vi råkar ut för att Naturkartan är optimistisk vad gäller sträckan.

Falubornas intresse för friluftsliv visade sig också vid varenda rastplats. Just vid Garvös bod satt ett gäng ungdomar och grillade, men det var aktivitet vid samtliga rastplatser och när leden sammanföll med skidspåren susade längdskidåkarna förbi.

Stigarna var välmarkerade (orange) och oftast naturliga vandringsstigar, bitvis branta. När vi närmade oss Lugnet fick vi också njuta av det som kanske jag själv tycker är Faluns mest välkända symbol, hoppbacken. Vackert upplyst i kvällen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Dela på facebook
Dela på linkedin

Om mig

100.000 steg är en blogg med många steg vandring och inslag av några steg vardagsmotion, träning och små steg för att försöka leva lite mera klimatsmart. Jag som driver den här bloggen heter Marie Gunnarsson, en skåning som större delen av mitt vuxna liv har varit bosatt i Stockholm.

Resa och hälsa är två av mina passioner. På senare år har jag upptäckt att dessa båda kombineras väldigt bra genom vandring. Nya upplevelser och vardagsmotion på ett bräde. I närområdet eller lite längre bort.

Jag ”glamvandrar” gärna för att få det bästa av två världar. Prova gärna att gå några steg i mina fotspår.

Vill du veta lite mera om mig och min blogg? Läs vidare här.