Österlensleden i vårsol

Från Baskemölla till Kivik

Skåne är kanske inte det första landskap som poppar upp när man tänker på vandring. Men ge Skåneledens hemsida lite tid och jag är säker på att du hittar mer än en sträcka att addera till listan över vandringar du vill göra. Skåneleden består av 130 mil vandringsleder uppdelade på sex delleder och 114 etapper. En av dellederna är SL4 Österlen vars 12 etapper börjar och slutar i Ystad. En av mina bästa helgvandringar är Simrishamn till Ystad som utgör de första fyra etapperna på SL4. När vi nu endast hade en heldag för vandring valde vi att gå största delen av den femte etappen, nämligen från Baskemölla till Kivik. Just denna sträcka utgör också den femte etappen på Stfs signaturled Österlen. Totalt 15 km men med våra avvikelser från leden kom vi upp i drygt 20 km.

Vad är det som känns så härligt med Österlen? För egen del är svaret en kombination av vackert, omväxlande landskap (inte alls så platt som många tror), härliga vyer över havet, pittoreska fiskelägen och flera möjligheter till något gott att äta. Vill man vandra flera dagar är det enkelt att hitta logi – på Österlen finns gott om charmiga B&B. Själva bodde vi på Kaptenshusets B&B i Kivik.

En annan sak som är enkelt med vandring på Österlen är Skånetrafiken. De har en app som gör det enkelt att både hitta sträckor, tidtabell och köpa biljett. Extra trevligt är tillsammanspriset vilket ger 25% på hela biljettpriset när man är minst två som reser tillsammans.

När vi behöver åka kommunalt gillar vi att börja med det för att sedan slippa passa tider när vi vandrar. Eftersom vi bodde i Kivik, faktiskt direkt vid en busshållplats, så tog vi bussen direkt efter frukost från Kivik till Baskemölla. Baskemölla är ett av många charmiga fiskelägen på Österlen. Faktum är att längs den drygt fem mil långa sträckan från Vitemölla till Kåseberga ligger totalt åtta fiskelägen, olika stora, men med samma charm. Baskemölla har rötter från 1500-talet men utvecklades till fiskeläge på 1800-talet. Vi strosar igenom byn och ner till hamnen, ut på piren och ser Stenshuvuds profil långt borta. Den ska vi passera idag för att komma tillbaka till Kivik.

Vi hittar Skåneleden och går norrut. Nästan direkt passerar vi Pive källa som anses ha ovanligt gott vatten och, kanske lite mera udda, speciellt bra att blanda grogg med. Vi passerar en gammal fiskebod och kommer sen in i Tjörnedala strövområde, omskriven av självaste Carl von Linné som en av de skönaste lundar han sett i riket. Här finns havet och öppna strandängar där orkidéer, backsippor och gullvivor blommar på våren, hagmarker, lövskog med ek och hassel och alskog där det är mera fuktigt. Och nu på våren, hav av vitsippor. Våren när det är som vackrast. Om ni tycker att Tjörnedala låter bekant så stämmer det. Tjörnedalagårdens konstutställningar lockar många, inte minst under den traditionella konstrundan som normalt sett äger rum under påskveckan.

Snart är vi framme i nästa fiskeläge, Vik, där också Skåneleden lämnar havet och under ca en kilometer går längs en ganska tråkig vägsträcka. Men sen tar äppelodlingarna vid och vi föreställer oss hur obeskrivligt vackert det måste vara när träden blommar. Och funderar på hur många äppelträd det finns runt Kivik. Gissningsvis sjusiffrigt, bara Kiviks musteri har över 100.000 äppelträd. Något jag tidigare aldrig sett är tätt planterade björkar som jag uppfattade användes som vindskydd vid äppelodlingarna.

Trots att vi tog bussen redan i morse hade vi en tid att passa. För i Rörum, ett stenkast från Skåneleden, ligger Franskans creperie. När vi närmar oss ser vi att vi har väldigt gott om tid och bestämmer oss därför att göra vår andra planerade avvikelse från leden redan innan lunch och fortsätter därför längs leden en bit innan vi svänger av ner mot Knäbäckshusen. Stranden är välkänd och jämförs ibland med stränder på betydligt varmare breddgrader. En av anledningarna är lövträden som lutar sig ut över vattnet. Kanske till och med vackrare än palmer när den skira vårgrönskan är som bäst. 

Vid stranden finns också St Nicolai Sjöfararens kapell, en ålabod ingrävd i strandvallen som är öppen året runt. Byn Knäbäck är en historia för sig. Den låg tidigare i norra delen av Haväng, men i samband med att Ravlunda skjutfält skulle utvidgas flyttades husen hit. 19 hus har fotograferats, plockats ner och byggts upp igen på strandheden.

Nu började magen kurra och vi vände tillbaka till Rörum och Franskans creperie. Rörum är en genuin by med flera korsvirkeshus och kuperad omgivning. Strax utanför byn hittar du Mandelmanns trädgårdar, känt från TV. Ett program jag själv inte har sett. Solen sken och på Franskans gård var det vindstilla. Vi slog oss ner och började göra vårt val av galette. Inte det enklaste, men till slut blev det en Texas Ros för min del och en Lutterlögn för maken. Men äppelcider – för vad ska man annars dricka mitt bland alla äppelodlingar.

Frankans både infriade och överträffade våra förväntningar. De bästa galetter vi någonsin har ätit. Mätta och belåtna tog vi en sväng genom Rörum innan vi återvände till Skåneleden, nu med sikte på Stenshuvud. Detta landmärke, som vi såg redan i morse från Baskemölla, blev nationalpark 1986. Parken i sig är värd en heldag, här finns bland annat flera olika naturtyper. Alkärr, orkidéäng, klapperstensstrand, mjuk sandstrand, Sveriges största bestånd av avenbok och många andra ädellövträd. I norra delen av parken finns resterna av en exotisk trädsamling med nordamerikansk cypress och japansk kryptomeria.

Stenshuvuds södra topp höjer sig 97 meter över havet. Eftersom det faktiskt inte är så högt går stigen rakt upp – inga serpentiner här inte – och kan därför upplevas som ganska brant trots allt. Men utsikten är väl värt klättringen.

Vi går vidare norrut i parken och njuter av såväl att se berget från baksidan som de olika naturtyperna. Strax norr om Stenshuvud ligger Kiviks Musteri och Äpplets hus. Säkert väl värt ett besök, men vi har siktet inställt på Buhres fisk i Kivik som stänger klockan fyra på söndagar. Där tänkte vi köpa kvällens middag – rökt lax med potatissallad. Så vi fortsätter vår vandring genom äppellundar och fornlämningar, bl a Kiviksgraven, nordeuropas största bronsåldersgrav, som vi tidigare har besökt. Och sen är vi framme i Kiviks hamn, handlar på Buhres, njuter av en glass och strosar lite i kvarteren i hamnen. Kort sagt, fortsätter att njuta av livet denna fina vårdag.

Bra att veta:

  • Hur tar du dig dit? Från Kivik till Baskemölla går buss Skåneexpressen 3 en gång i timmen. Resan tar ca 15 min.
  • Om leden. Leden är ca 15 km om man följer den utan att svänga av. Den är markerad med orange och skyltar där det står SL4. Tydliga vägvisare finns med jämna mellanrum. Skåneledens hemsida beskriver etappen som utmanande. Jag tycker nog att den mestadels är leden relativt lättvandrad, men Stenshuvud är så klart kuperat.
  • Tips. Det finns gott om fina platser att stanna på samt så klart flera caféer och restauranger för lunch eller fika.
  • Boende. Österlen har många B&B, Stf har vandrarhem och då får campa en natt vid norra delen i Stenshuvud.
  • Läs mera på Skåneledens och Stfs hemsida.
  • Bra tid att besöka. Vår och höst är det så klart färre människor på Österlen som är populärt på sommaren. Vill man se äppelträden blomma ska man sikta på andra halvan av maj.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Dela på facebook
Dela på linkedin

Om mig

100.000 steg är en blogg med många steg vandring och inslag av några steg vardagsmotion, träning och små steg för att försöka leva lite mera klimatsmart. Jag som driver den här bloggen heter Marie Gunnarsson, en skåning som större delen av mitt vuxna liv har varit bosatt i Stockholm.

Resa och hälsa är två av mina passioner. På senare år har jag upptäckt att dessa båda kombineras väldigt bra genom vandring. Nya upplevelser och vardagsmotion på ett bräde. I närområdet eller lite längre bort.

Jag ”glamvandrar” gärna för att få det bästa av två världar. Prova gärna att gå några steg i mina fotspår.

Vill du veta lite mera om mig och min blogg? Läs vidare här.